pulvermos

På mitt jobb får man verkligen träffa många personer med helt olika personligheter.

Idag hade jag först en kund i telefon som var väldigt optimistiskt inställd, inte.
I hans väska låg hans telefon - antagligen snodd, hans brända skivor - antagligen snodda och en gitarrsladd - definitivt snodd. (för er som inte vet så jobabr jag på hittegods)

Jag går och hämtar väskan som jag redan vet finns, jag kommer ihåg mkt av det vi packar upp.
Tar upp telefonen och säger till honom: Angående din telefon - den finns, dina brända skrivor - finns också och angående din gitarrsladd - den finns definitivt.

Han blidde så gryymt glad att han sa "VILL DU GIFTA DIG MED MIG??"  jag bara skrattade och han också ^^
Vet dock inte hur mannen i fråga ser ut, han lyckades hämta väskan under de 40 minuter jag hade lunch och inte är borta vid disken :( Men han hade en het röst iaf.

Sedan hade jag en av våra stammisar som kund. En knarkare och han var hög som ett hus idag vilket gjorde det väldigt jobbigt att prata och komma fram om ngnting med honom. Men vi fick fram numrerna till hans borttappade telefoner till slut och konstaterade att de inte fanns. Han blev ju förstås jättestörd. Jag sa åt honom att han skulle komma tillbaka nästa vecka så kan jag kolla igen då och det tyckte han ju självklart lät bra. Men istället för att gå sätter han sig i en av våra soffor och ska ringa till sina telefoner; bara det att han hinner ju dåsa bort innan han hinner skriva två siffror så jag stod brevid och höll igång honom hela tiden genom att prata med honom.
Mina kollegor gillar inte när knarkarna kommer och ville köra ut honom, men jag sa att det var lugnt och honom sköter jag gärna själv, det gick ju bra så.

När vi till slut har lyckats ringa den ena telefonen utan svar lyckas jag få med mig honom ut på gatan där han ska ha hjälp med att ringa den andra. han lyckas inte alls och det slutar med att jag får ta telefonen och ringa åt honom. När vi är klara säger jag åt honom att gå och komma tillbaka nästa vecka. det var han med på och går mot kyrkan och jag går in.

Men när jag kommer in till våra lokaler hinner jag knappt runt hörnet när Hari säger att jag har en kund.
Jag vänder mig om och så är han tillbaka. Nu för att leta efter en telefon han aldrig hade med sig till oss. Han var helt borta ^^ Men jag sa åt honom att åka hem och komma tillbaka men det ville han itne först. Sen gick han med på att åka hem om han fick gå och kolla efter sin telefon på centralen först xD Som om jag skulle kunna se till att han kom hem liksom. ^^ Jaja vi får la se hur dragen han är nästa vecka.

Jag var precis inne på en kompis sida på helgon.net och hittade tre roliga fobier som hon har så fint skrivit upp.
Jag tänkte dela med mig av dom. De är väldigt intressanta måste jag säga ^^

Pognofobi, rädslan för skäggiga män

Parthenofobi, Rädsla för oskulder

Hierofobi, Rädsla för kristna föremål och präster

Ngnting som ni lider av? xD