pulvermos

Så imorgon har det gått en vecka sen jag ringde VC och de skulle påminna doktorn att ringa mig. Det har imorgon även gått en månad sen jag tog proverna.

Har de inte ringt imorgon så ringer jag igen.

Känns lite skandaligt. Va faan liksom!

-_'-

Hon jag pratade med kunde inte säga så mkt mer än det doktorn sa när jag var där om att ev remiss berodde på provresultatet. Vad det var kunde hon inte säga, men såg ut som att ingen remiss var skickad än sa hon.

Så, nervös. Hon som ringde upp mig trodde doktorn hade glömt eller haft mkt att göra, den här doktorn brukar tydligen vara bra på sånt i vanliga fall.

Der gjorde mig ännu mer nervös. 

Men, hon skulle lägga påminnelse så doktorna kommer ihåg att ringa mig.

Så nu är det bara att andas ut och vänta.

Doktorn har fortfarande inte ringt. Dags att ta saken i egna händer och ringa och fråga nästa vecka. På tisdag har det ändå gått två veckor. Långsamma jävlar :(

Hoppas hon bara har glömt ringa för börjar snart tro att det är något allvarligt fel på mig så de behöver trippelkolla.

Fast då borde hon väl också ha ringt..

Gah. Hatar att vänta.

PLUS. Jag hatar mina grannar. Klockan ringer 03:13 imorgon bitti och de får för sig att börja hamra och borra nu?! Kom igen! Lite framförhållning kunde de ju haft och börjat liiite tidigare -_-

/migränanfall och trött = förbannat grinig granne.

Nu har det snart gått en månad sedan vår vackra Ella fick somna in pga cancer.

 

Saknar henne som faan :( </3

 

 

 Okej, så jag funderar på det här med en Gastric Bypass. För helt ärligt, det här funkar inte.

Har läst en massa bloggar de senaste dagarna, diverse information om dumping, hur det går till osv.

Det finns verkligen massor att läsa men mest tacksam är jag för alla bloggar! Det är en sak att sitta på vårdguiden och läsa om hur själva operationen går till men att sitta och ta del av andras tankar och erfarenheter av en GBP är inspirerande. Att kunna ta del av allt folk har gått igenom underlättar enormt för mig, så jag kan ta rätt beslut utifrån vad som är bäst för mig. Vad kan jag förvänta mig och vad måste jag vara beredd på att "offra". 

Och jag har praktiskt taget bestämt mig för att jag vill göra det här. Jag vet vad det innebär, att det inte är en quick fix utan det kommer bli ändring av livsstil och matvanor. Massor av jobb, kommer inte kunna sitta i soffan och kolla på tv medans kilona rinner av mig. (Fast det hade ju inte varit helt fel haha)

 

Men vi får se. I slutändan är det ju inte bara mitt beslut, en läkare måste ju få säga sitt så vi får se vad som händer.

Nu ska jag se om jag inte kan hitta en ny blogg att läsa igenom.